Hilma rider, Emma vågade knappt.
Busfian som vågar allt.
Hilma har inga problem att sitta kvar.
Emma vågade sig upp en kort stund:)
Min rädsla för mörker och ensamhet har försvunnit.
Tänkte på det igår, om Magnus åkte till sina föräldrar med eller utan barnen och stannade där tills dagen därpå var jag livrädd. Trots hunden Lotta fejkade jag bla in ett dobermann-kort på bloggen för att jag skulle se bevakad ut. Jag kunde knappt sova och varje ljud fick mig att hoppa till.
Jag stängde och låste allt, dubbelt om det gick. Gömde mig nästan för att kunna slappna av.
Tillhör detta den sk. överlevnadsinstinkten att rädslan försvinner?
Hur fasiken har jag klarat mig helt ensam i sju veckor utan att få panik inför varje ljud?
Jag kan knappt fatta det själv, men jag har sagt det innan och säger det igen. Vi är så mycket starkare än vad vi tror och först när något händer ser vi denna styrkan.
Nu är det snart dags för Malena i melodifestivalen, håll tummarna:)
Kyrkogårdar.(kan vara känslig text)
Vi var där igår. Jag, barnen och tidningen(journalisten och fotografen).
Magnus har inte kommit tillbaka dit än så det kändes inte så farligt.
Jag har aldrig gillat kyrkogårdar, jag har alltid tyckt att det känns olustigt och lite otäckt att gå där. Förvånadsvärt nog så kände jag endast lugn där igår. Samma lugn som jag hade efter begravningen, när jag fick se Magnus en sista gång. Nu har jag bara sett två människor efter de har dött, men Magnus hade ett lugnt ansiktsutryck. Han såg trots allt nöjd ut, som att han ville visa oss att han inte led, att han inte ville att vi skulle vara ledsna. Självklart är vi ledsna, men jag tror att hans ansikte ville berätta att han var okej med det som har hänt, att vi skall gå vidare och minnas honom för den han var. Detta ger mig en viss tröst, att veta att han inte såg förskräckt ut. Att han inte led eller var panikslagen inför sin död.
Jag har full förståelse om att ni tycker att jag är morbil nu. Hade jag inte upplevt detta själv hade jag inte heller förstått. Det låter nog dock konstigare än vad det är.
Idag skall vi smycka gravljus, så vi kan tända "gladare" ljus för honom. Det skulle göra honom glad. Nett kom med idén då hon hatar vanliga gravljus.
Kram
