Till minnet av min älskade.
Du skall veta att jag älskar dig, otroligt mycket.
Jag älskar att du gav mig två underbara barn, genom dem kommer du alltid att leva vidare för mig.
Vi skulle bli gamla tillsammans, det hade du lovat, vi skulle skaffa fler barn. Jag vet inte hur jag kommer att orka leva vidare utan dig. Men, jag ser våra underbara två barn och kommer använda mig av den styrka som de ger mig genom att ta mig vidare.
Jag hoppas att vi möts igen, att vi träffas på den sidan som alla bekymmer och smärta inte längre finns. Jag hoppas att du kan se hur våra barn växer upp där du nu befinner dig.
Jag lovar att bevara ditt minne och berätta vilken stolt far du var. Hur mycket du älskade dem, hur glad du var att få vara en del av vår familj. Hur du grät på BB när Emma förlöstes i ett akut kejsarsnitt, hur du höll på att missa Hilmas födelse för att hon ville ut på 20 minuter. Hur du grät över att få bli pappa två gånger. Vilken styrka du gav mig under Emmas förlossning, med den glädjen du såg dina barn för första gången.
Du lovade mig att den enda bok du någonsin skulle läsa var min, när den blev utgiven. Hur stolt du var över hur långt boken har tagit sig i Bok-SM. Hur du lovade dina föräldrar att de skulle få signerade exemplar. Jag lovar dig här och nu att jag kommer att uppfylla det löfte som du gett dem.
Jag kommer att skriva klart det sista kapitlet för din skull, jag kommer att dedikera boken i ditt minne, folk får gärna tycka att det är löjligt, men det är det minsta som jag kan göra för dig.
Den sista bilden som togs på oss tillsammans, hela familjen, var dagarna efter det att vårt hus hade brunnit ned. Inom loppet av 8 månader har jag förlorat ett hus, med alla minnen i och mannen som jag älskade; pappan till mina barn.
Magnus född den 7 januari 1968
† den 25 mars 2009
† den 25 mars 2009
Jag kommer att ta en paus i bloggandet, något inlägg då och då. Jag kommer att skriva klart det sista i boken och låta den ligga kvar på kapitel1. Jag gör det här för Magnus skull, han har stöttat mitt skrivande mer än vad någon annan skulle göra. Han har varit en fantastisk pappa till våra barn och mannen som jag somnat brevid varje natt.
Jag vill hedra hans minne, han var en underbar människa.
Saknaden finner inga ord.
Jag kommer inte att svara på frågor angående hans död.
Men jag glädjer mig om ni skriver något, i hans minne.
Saknaden finner inga ord.
Jag kommer inte att svara på frågor angående hans död.
Men jag glädjer mig om ni skriver något, i hans minne.
Mitt liv kommer aldrig bli sig likt, att ha drabbats så hårt under en kort period känns orättvist och fel.
Barnen vet inget än, säg inget om ni träffar dem. Låt mig ta den tid på mig som jag behöver.
Jag hoppas att ni som känner oss kan respektera detta beslut.
Dödsorsaken vill jag inte gå in på just nu, repektera även det.
Kristina
