kristina

Bloggen håller på att flyttas, därför kommer inläggen att försvinna ett efter ett.

Den nya adressen bli;

http://kristinaroos.webblogg.se

---

8/3-10;
Har plockat bort över ett års inlägg, några finns kvar - de kommer att ligga...
Jag har läst igenom det som finns, jag har inget att skämmas för(mer än ett par stavfel), jag står för det som är skrivet men fortsätter bloggandet på den nya adressen...
Jag har just "been walking down memorylane" och gråter igen, det finns otroligt mycket känslor i de inlägg om Magnus död - men det behövdes just få. Och, det kommer kanske liknande med åren när minnena blir som starkast!
Tusen tack till er som faktiskt tittade hit ibland, ni var mitt stora stöd genom den värsta tiden...
Kristina

Madame,

Nous avons bien recu votre de prestations par l'intermediaire de la Försäkringskassan. Datee du 31.07.2009. Afin de pouvoir exminer cette demande sur la base de la legislation suisse, nous vous prions de bein vouloir nous fournir les documents et renseignments suivants :

- copie complete du livret de famille tenu a jour mentionnant tous les enfants
- certificat de paternite pour vos enfants, Elma et Hilma
- Documents prouvant le statu d'enfant recueilli ou adopte

Nous vous presentons, Madame, nos salutations distinguees.

Division AVS

---

Fru,

Vi har fått dina förmåner via Försäkringskassan. Datum 31.07.2009. För att exminer denna begäran på grund av den schweiziska lagstiftningen, snälla låt oss bein tillhandahålla handlingar och upplysningar, vänligen kontakta följande:

- Fullborda kopia av familjen hölls i dagarna en lista över alla de barn
- Intyg om faderskap för dina barn, Elma och Hilma
- Handlingar som visar status för fosterbarn eller antas

Vi presenterar för er, fru, vår framstående hälsningar.

Seniorer Division

---

Det hela handlar naturligtvis om Magnus död och att han har barn, kan inte mycket franska men google översätter ganska bra...

Jag antar att jag måste skicka lite mer till dem...
Elma är Emma.
Får nog be försäkringskassan om hjälp, vet inte riktigt vad de vill ha!

Här kommer bilder på vårt hus som jag säljer nu, länken kommer till beskrivning när det kommer ut på marknaden...
Klicka på bilderna för en större bild.

Det är ett suterränghus med två plan, fast allt i det undre planet får man inte räkna med i totala m2.

Jag har inte bråttom att sälja det men det känns ändå skönt att veta att det äntligen kommer ut på marknaden, om det sedan tar ett år innan det blir sålt spelar ingen roll för min del:)

---

 
Uterummet till vänster ligger på 50 m2 och har ett underliggande garage som är lika stort:) För den som gillar att meka med en verkstadsdel.
Sedan finns det ett garage till som är normalstort.

---

 
Hallen, två dörrar till höger, första (sovrum(1) och andra tvättstuga och pannrum.
Två dörrar till vänster, första sovrum(2) eller datarum som vi har det till, andra dörren går till förråd och sedan till det "lilla" garaget.
Dörr rakt fram till toalett och brevid den en trappa upp.

---

 
Sovrum(1), vårt (mitt) sovrum. (två gardrober)

---

Sovrum(2), eller datarum. (en gardrob)
Obs, detta är det enda rummet som inte är renoverat/fixat.

---

  
Förrådsdel, gång till garaget. Till höger av gången finns lagrings utrymme samt matkällare. Hos mig är det överbelammrat med skräp:)

---

 
Toalett.

---

  
Tvättstuga med duschkabin sedan pannrum. (visar inte mina tvätthögar.)

---

  
Hall/ teverum på övervåningen. När man kommer upp ligger köket till vänster och vardagsrummet hålet efter, även det till vänster. Åt höger ligger det två sovrum och ett badrum. Tredje bilden visar från andra hållet, dvs man ser trappan bakom spaljen.

---

 
Köket...

---

     
Vardagsrum och matsal.

---

 
Badrum, med bubbelbadkar

---

   
Sovrum(3), Hilmas rosa rum. (tre gardrober)

---

  
Sovrum(4), Emmas rum. Obs, Emma ingår inte... (fyra gardrober varav två är dubbla)

---

 
Avlång veranda in till "uterummet".

---

   
"Uterummet", med sittavdelning, matavdelning och barnavdelning. Dessutom högt tak.

---

Vinden, och den känns verkligen som en kilometer lång.

---

   
Lite från trädgården.

---

Så nu har ni sett hur jag och barnen bor just nu:)

Kram
Kristina

Busfian som vågar allt.

---

Hilma har inga problem att sitta kvar.

---

Emma vågade sig upp en kort stund:)

---

Min rädsla för mörker och ensamhet har försvunnit.

Tänkte på det igår, om Magnus åkte till sina föräldrar med eller utan barnen och stannade där tills dagen därpå var jag livrädd. Trots hunden Lotta fejkade jag bla in ett dobermann-kort på bloggen för att jag skulle se bevakad ut. Jag kunde knappt sova och varje ljud fick mig att hoppa till.
Jag stängde och låste allt, dubbelt om det gick. Gömde mig nästan för att kunna slappna av.
Tillhör detta den sk. överlevnadsinstinkten att rädslan försvinner?
Hur fasiken har jag klarat mig helt ensam i sju veckor utan att få panik inför varje ljud?
Jag kan knappt fatta det själv, men jag har sagt det innan och säger det igen. Vi är så mycket starkare än vad vi tror och först när något händer ser vi denna styrkan.

Nu är det snart dags för Malena i melodifestivalen, håll tummarna:)

Vi var där igår. Jag, barnen och tidningen(journalisten och fotografen). 
Magnus har inte kommit tillbaka dit än så det kändes inte så farligt.

Jag har aldrig gillat kyrkogårdar, jag har alltid tyckt att det känns olustigt och lite otäckt att gå där. Förvånadsvärt nog så kände jag endast lugn där igår. Samma lugn som jag hade efter begravningen, när jag fick se Magnus en sista gång. Nu har jag bara sett två människor efter de har dött, men Magnus hade ett lugnt ansiktsutryck. Han såg trots allt nöjd ut, som att han ville visa oss att han inte led, att han inte ville att vi skulle vara ledsna. Självklart är vi ledsna, men jag tror att hans ansikte ville berätta att han var okej med det som har hänt, att vi skall gå vidare och minnas honom för den han var. Detta ger mig en viss tröst, att veta att han inte såg förskräckt ut. Att han inte led eller var panikslagen inför sin död.

Jag har full förståelse om att ni tycker att jag är morbil nu. Hade jag inte upplevt detta själv hade jag inte heller förstått. Det låter nog dock konstigare än vad det är.

Idag skall vi smycka gravljus, så vi kan tända "gladare" ljus för honom. Det skulle göra honom glad. Nett kom med idén då hon hatar vanliga gravljus.

Kram

Insåg just hur lätt det är att bli missförstådd, men jag har själv försatt mig i situationen och är därför beredd att avslöja mer än vad jag vill. Innan jag och Magnus träffades och planerade ett liv tillsammans levde jag som jetsetare.
Svårt att tro, men lätt att kolla upp.
Jag var gift, går att kolla upp genom skattemyndigheterna.
Han hette Claes Randholm och det går nog att googla honom om man vill(finns endast en i Sverige). Jag hette Randholm ända tills min och Magnus dotter Emma föddes, valde att ta tillbaka mitt flicknamn, Roos, och de fick heta det efter mig.

Denne Claes och jag bodde i Tyskland och sedan i England. Vi skiljde oss och vi bor nu båda i Sverige fast på olika håll. Då hans farfar startade upp Eldon och hans pappa utökade det med Thule(takboxar, hyrsläp mm) mm, var denne Claes god för runt XX miljoner när vi skiljde oss. Jag krävde inte ett öre, det enda jag ville ha var min hund och min urgulliga pegouet 205(utan värde dock). Jag hade rätt att kräva halva vårt hushåll, hus, yacht mm. Men det är inte jag...

Jag träffade kärleken i Magnus och våra olika personligheter och bakgrund var just det som lockade mig till honom. Han var en tusen gånger bättre man än Claes. Pengar har inget med kärlek att göra, jag lovar.
Jag är sååå glad för Magnus, han lärde mig att se livet från rätt perspektiv, att även när man inte har miljoner så har man lycka i varandra. Han från en helt vanlig familj och jag från en med fem olika glas och besticksorter vid middagen.
Tänk er kulturkrocken första gången han åt middag hos mina föräldrar.:)

Därför älskar jag honom mer än pengar och har genom honom lärt mig att hjälpa andra istället för att vara en "brat". Och därför är detta så mycket svårare att hantera. Han gav mig två underbara döttrar, mer värda än allt guld på jorden.

Kram
Kristina

Jag mår illa, jag gråter..

Visst var jag nervös innan, men jag hade trots allt sett min farmor när hon dog 2003, 94,5år gammal. Bad att få se henne och ta farväl efter begravningsceremonin. Så lite väl kaxig var jag nog ändå...

Men detta hade jag aldrig förväntat mig.
Alla grät hysteriskt, jag klammrade mig fast vid kistan och smekte hans hår och det skäggstubb som han alltid haft. Höll om honom  och skakade ohejdligt. Jag ville inte att det skulle vara sant, min älskling, min man - låg där alldeles kall.

Flera tog kort, jag tog också kort. Jag vill ha kvar honom.
Jag kommer aldrig lägga ut korten här, Ling var lite rädd för det. Men att se en död människa är inte lätt.

Jag fick i alla fall berätta hur mycket jag saknar honom och älskar honom.
Jag hoppas att han hörde mig. Jag har ätit Sobril, så nu är jag helt slut. Men jag hade alltid ångrat mig om jag inte gjort detta. Jag älskar och saknar honom något fruktansvärt.

Barnen har varit hos Ling och Nett, de skall sova över där inatt. Jag behöver verkligen sörja lite, mycket.
Det känns fortfarande som i en dröm.

Jag vill ha hem min man, barnens pappa hos oss.
Han hör hemma här, inte ensam i en kista. Han skall uppfostra sina barn, leva med mig tills vi blir gamla.

Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan

Du skall veta att jag älskar dig, otroligt mycket.
Jag älskar att du gav mig två underbara barn, genom dem kommer du alltid att leva vidare för mig.

Vi skulle bli gamla tillsammans, det hade du lovat, vi skulle skaffa fler barn. Jag vet inte hur jag kommer att orka leva vidare utan dig. Men, jag ser våra underbara två barn och kommer använda mig av den styrka som de ger mig genom att ta mig vidare.

Jag hoppas att vi möts igen, att vi träffas på den sidan som alla bekymmer och smärta inte längre finns. Jag hoppas att du kan se hur våra barn växer upp där du nu befinner dig.

Jag lovar att bevara ditt minne och berätta vilken stolt far du var. Hur mycket du älskade dem, hur glad du var att få vara en del av vår familj. Hur du grät på BB när Emma förlöstes i ett akut kejsarsnitt, hur du höll på att missa Hilmas födelse för att hon ville ut på 20 minuter. Hur du grät över att få bli pappa två gånger. Vilken styrka du gav mig under Emmas förlossning, med den glädjen du såg dina barn för första gången.

Du lovade mig att den enda bok du någonsin skulle läsa var min, när den blev utgiven. Hur stolt du var över hur långt boken har tagit sig i Bok-SM. Hur du lovade dina föräldrar att de skulle få signerade exemplar. Jag lovar dig här och nu att jag kommer att uppfylla det löfte som du gett dem.

Jag kommer att skriva klart det sista kapitlet för din skull, jag kommer att dedikera boken i ditt minne, folk får gärna tycka att det är löjligt, men det är det minsta som jag kan göra för dig.


Den sista bilden som togs på oss tillsammans, hela familjen, var dagarna efter det att vårt hus hade brunnit ned. Inom loppet av 8 månader har jag förlorat ett hus, med alla minnen i och mannen som jag älskade; pappan till mina barn.

---

Jag kommer att ta en paus i bloggandet, något inlägg då och då. Jag kommer att skriva klart det sista i boken och låta den ligga kvar på kapitel1. Jag gör det här för Magnus skull, han har stöttat mitt skrivande mer än vad någon annan skulle göra. Han har varit en fantastisk pappa till våra barn och mannen som jag somnat brevid varje natt.

---

Mitt liv kommer aldrig bli sig likt, att ha drabbats så hårt under en kort period känns orättvist och fel.

---

Barnen vet inget än, säg inget om ni träffar dem. Låt mig ta den tid på mig som jag behöver.
Jag hoppas att ni som känner oss kan respektera detta beslut.
Dödsorsaken vill jag inte gå in på just nu, repektera även det.

Kristina

Har fått mina efterlängtade böcker av Camilla.
Hon har verkligen ett hjärta av guld!:)
Få förunnat att vara så trevliga  och snälla.

Jag är överlycklig över dessa böcker,
signerade och allt.

Som tack skickade jag en blombukett och
var väldigt orolig att det skulle tas som "stalkervarning".

Det gjorde det inte, phu, mycket ångest inför det!

Återigen Camilla, du är absolut bäst och snällast!

Kram Kristina

Eftersom mina föräldrar åker till Portugal nästa vecka så är denna helg deras sista chans att se Emma på ett tag.
Hon ska åka med min systerdotter ner till Portugal när de har höstlov men sedan tror jag inte att hos skall åka dit fler gånger innan mamma och pappa kommer hem till våren/sommaren.



Vi packade ur bilen innan pappa och Emma fortsatte några mil till! Självklart tog vi med Emmas cykel så att hon kan åka lite där under helgen!




På vägen hem insåg Hilma att Emma inte alls satt kvar i bilen och började gråta;
- Emma, wäää, wääää, Emma; wääää, wääää.

Det upprepade hon fakttiskt ganska länge så för att inte ännu fyllt två år är hon väldigt uppmärksam om vart hennes storasyster är.
Men annars blev det lite mys på kvällen.

Kraaaaaaaaaam till Er och kommentera gärna!

Nett tyckte ju att denna kamera såg så cool ut , så vi sparade den som ett minne.

---

En kompis till Magnus hälsade nyss på och undrade över denna gräsliga sak.
Men smart var han, snabbt plockade han ut ett chip, som ett simkort. 
Minneskortet som vi hade köpt till för att få in fler bilder.
Det var oförstört, vi hade över 200 bilder till i den.
På renovering, barnen, julen som varit mm.

Tack John, löve u!