Till minnet av min älskade.
Du skall veta att jag älskar dig, otroligt mycket.
Jag älskar att du gav mig två underbara barn, genom dem kommer du alltid att leva vidare för mig.
Vi skulle bli gamla tillsammans, det hade du lovat, vi skulle skaffa fler barn. Jag vet inte hur jag kommer att orka leva vidare utan dig. Men, jag ser våra underbara två barn och kommer använda mig av den styrka som de ger mig genom att ta mig vidare.
Jag hoppas att vi möts igen, att vi träffas på den sidan som alla bekymmer och smärta inte längre finns. Jag hoppas att du kan se hur våra barn växer upp där du nu befinner dig.
Jag lovar att bevara ditt minne och berätta vilken stolt far du var. Hur mycket du älskade dem, hur glad du var att få vara en del av vår familj. Hur du grät på BB när Emma förlöstes i ett akut kejsarsnitt, hur du höll på att missa Hilmas födelse för att hon ville ut på 20 minuter. Hur du grät över att få bli pappa två gånger. Vilken styrka du gav mig under Emmas förlossning, med den glädjen du såg dina barn för första gången.
Du lovade mig att den enda bok du någonsin skulle läsa var min, när den blev utgiven. Hur stolt du var över hur långt boken har tagit sig i Bok-SM. Hur du lovade dina föräldrar att de skulle få signerade exemplar. Jag lovar dig här och nu att jag kommer att uppfylla det löfte som du gett dem.
Jag kommer att skriva klart det sista kapitlet för din skull, jag kommer att dedikera boken i ditt minne, folk får gärna tycka att det är löjligt, men det är det minsta som jag kan göra för dig.
Den sista bilden som togs på oss tillsammans, hela familjen, var dagarna efter det att vårt hus hade brunnit ned. Inom loppet av 8 månader har jag förlorat ett hus, med alla minnen i och mannen som jag älskade; pappan till mina barn.
† den 25 mars 2009
Jag kommer att ta en paus i bloggandet, något inlägg då och då. Jag kommer att skriva klart det sista i boken och låta den ligga kvar på kapitel1. Jag gör det här för Magnus skull, han har stöttat mitt skrivande mer än vad någon annan skulle göra. Han har varit en fantastisk pappa till våra barn och mannen som jag somnat brevid varje natt.
Saknaden finner inga ord.
Jag kommer inte att svara på frågor angående hans död.
Men jag glädjer mig om ni skriver något, i hans minne.
Mitt liv kommer aldrig bli sig likt, att ha drabbats så hårt under en kort period känns orättvist och fel.
Barnen vet inget än, säg inget om ni träffar dem. Låt mig ta den tid på mig som jag behöver.
Jag hoppas att ni som känner oss kan respektera detta beslut.
Dödsorsaken vill jag inte gå in på just nu, repektera även det.
Kristina
De ord finns inte som kan ge dig lindring eller tröst i en sådan här situation.
Jag vill bara uttrycka min djupaste medkänsla i din sorg- Min tanke finns hos dig och din familj.
Åh raraste vännen, som Mats säger - finna inga ord i världen som kan lindra din sorg. Jag lider med dig och önskar jag fanns närmare så jag kunnat finnas som stöd åt dig IRL
Om det är något hör av dig, kan jag hjälpa så gör jag gärna det!
kramar - Camilla
Kristina
Jag sänder dig mitt allra varmaste deltagande i din djupa sorg.
Jag tror ingen tycker att det är löjligt att ge ut boken och dedikera den till din man. Tvärtom. Det var ett projekt som betydde mycket för er båda.
Hoppas att du har mycket stöd från familj och vänner både till dig och till era barn. Hör gärna av dig om du behöver någon "utomstående" att prata med.
Mitt varmaste deltagande till dig och barnen. Finns inga ord som kan lindra men vi tänker på er.
Hej Kristina! Finns inget jag kan säga för att lindra din sorg. Det är fruktansvärt att du och barnen ska behöva drabbas av detta också. Ni har fått genomleva nog med skit för ett helt liv.Jag sitter på skolan och har datorn med mig. Tror inte jag hört ett ord av vad föreläsaren sagt. Slog på den, har ju bloggen som startsida, fick syn på ditt inlägg i läslistan och tänkte att; vad kul Kristina har uppdaterat. Sakta gick det upp för mig vad det var du skrev. Fick läsa två gånger, fattar fortfarande inte riktigt!
Även om jag aldrig träffat dig så känner jag med dig. Fruktansvärt ledsen för din skull och för barnen. Det är förjävligt!! Önskar att du nu får den tid du behöver för att komma tillbaka till ett "normalt" liv. Ta hand om dig och barnen nu och se till att få det stöd ni behöver. Av nära och kära naturligtvis men också professionellt. Du är ingen ssupermänniska, ingen klarar på egen hand av två så stora förluster tätt inpå varandra.
Sen tycker jag inte alls att du gör tokigt som skriver klart boken, du ska göra precis det som känns rätt för dig!
Jag sänder dig all min omtanke och medkänsla. Många kramar Petronella
Kristina , jag finns här för dig , alla saknar vi Magnus , jag grät och grät när jag fick höra , han var verkligen underbar , hoppas du kommer må bättre pussar från Elin <3
Kristina,
jag finner egentligen inga ord att skriva men jag vill tala om att mina tankar finns hos dig och dina barn, och jag hoppas och tror att ni finner styrka i varandra och era vackra minnen av Magnus för att gå vidare.
Stor kram från Åsa
Jag känner med dig och hoppas att du finner styrkan att gå vidare även om det känns hopplöst just nu. Barnen kommer att vara den bästa trösten och en anledning att stiga upp om morgnarna.
Tänker på dig.
Kram
Kerstin
Hej Krisitna.
Jag vill säga så här att jag kände inte Magnus men jag har lärt känna dig och den sorgen som nu finns hos dig, kan inte beskrivas i ord, det finns heller inte någon lindrande tröst för vad som har hänt tyvärr.
Men vi som bryr oss om dig finns vid din sida och dina barn, och jag ser verkligen fram emot att lära känna dig mer och mer, för du är verkligen en härlig person.
Jag tycker det är så starkt av dig att skriva om det här så kort tid efter, det är inte alla som hade klarat det Kristina.
Men jag är glad att dina Barn Hilma och Emmma gör din vardag lite bättre, och att du kan se på dom minnas din älskade Magnus.
Han kommer för alltid att finnas i ditt hjärta och dina minnen.
Han kommer att sitta bland dom vita molnen i himlen och se Hilma och Emma växa upp, han har gett världen ytligare 2 söta små barn, och dom kommer att växa upp med dom minnen som dom har av honom, och dom som du berättar för dom.
Jag vill till slut säga det att om det är något som du känner att du behöver prata ut om eller vad som helst så kan du alltid prata med mig, jag är en väldigt bra lyssnar.
Ta hand om dig nu så hörs vi förhoppningsviss snart igen :)
Många varma kramar från mig Fred <3
Kära kristina, jag känner dig inte och du inte mig, mer än de uppfattningar vi fått av varandra genom våra böcker på kapitel1 och de bilder vi sett. När jag gick in idag och såg ditt brev till din man blev jag chockad för jag kan inte fatta hur någon kan/ska drabbas så hårt av så mycket. Jag sänder mina ömma tankar till dig och hoppas och tror att du kommer igenom din sorg så småningom och kan gå vidare. Jag vet, det är svårt. Dina barn kommer att ge dig kraften.
Kramar Karin W
Kära Kristina!
Jag har inte läst att du nu varit med om en tradegi igen
Jag känner en oerhörd ledsnad för vad du råkat ut för.
Det finns inga ord som jag kan trösta dig med nu, det förstår jag. Kommer att tänka på dig och hoppas att du orkar för era barns skull.
Jätte många kramar Kristina
Allt är jätte hemskt och det känns som en hemsk marddröm som man bara vill vakna upp i från.
Men vi finns här för er Kristina.
Många varma kramar Nettan!
Mitt tända ljus får sprida litet värme även till dig och dina ungar.
Jag beklagar verkligen. Ta hand om er!
Oj, blev helt chockad. Nu sitter jag och gråter. Var hemskt fint skrivet kristina! Du är verkligen en stark och modig kvinna. TA HAND OM ER!
Kram Lisa
http://justoneblackangel.blogg.se
Vi blev helt chockade. Orden räcker liksom inte till. Vi träffade honom på macken härom dagen och pratade en stund. Detta är svårt att förstå. Finns det någonting vi göra, säg till. Vi tänker på er.
det är så ofattbart att jag inte kan finna några som helst ord. förutom, mina tankar är hos dig och dina barn kristina. det är så hemskt.
Undrade vart du tog vägen....
Nu förstår jag.
Tänker på dig & dina barn.
Kram Marina
Men herregud, allt detta på så kort tid :/ Beklagar! :/
Jag gråter, gråter och gråter. Kan inte ens försöka förstå hur det måste kännas för dig, sånt här borde inte få hända. Undrar ibland om Gud finns, varför orsakar han oss då denna sorg? Vet inte vad jag ska skriva, jag beklagar. Skulle gärna ge dig några stärkade kramar, men får skriva det istället! Kram
Gud vad jag grinar när jag läser din blogg.
Jag vet inte vart jag skulle ta vägen om min pojkvän försvann ifrån mig, eller om alla mina ägodelar brann upp. Det känns också så skrämmande när jag själv heter emma och min lillasyster heter hilma.
Det är så otroligt starkt av dig som orkar med detta och tillochmed delar med dig av allt i bloggen.
Trots att varken jag eller någon annan här ens skulle kunna föreställa sig vad du har gått och går igenom så är jag otroligt ledsen för din och dina barns skull! Du får en som att inse hur mycket man ska uppskatta det man har.
Jättekram, och lycka till med allt!
