Begravningen, fredag!
Långemåla kyrka
Jag är nervös igen. Jag darrar igen. Jag mår inte alls bra.
Imorgon skall jag begrava min man, mina barns pappa.
Det kommer att bli vackert och jag kommer att bli hysterisk.
Efteråt kommer barnen och jag att åka med mina föräldrar
hem till dem. Tror att det kan vara bra för barnen om det
skulle bli så att jag inte klarar av att gå ur sängen igen.
Jag har valt att få se dig ytterligare en gång, jag bryr mig inte om hur dåligt jag kommer att må. Jag vill skicka med dig de teckningar som barnen målat till dig, vissa skall vi skicka med ballonger till dig i himlen, men jag vill att du har med dig dessa i minneslunden.
Jag måste få säga hej då en gång till.
Jag älskar dig och ifrågasätter din död flera gånger varje dag.
Kristina
Beklagar verkligen sorgen!
Otroligt fint det du har skrivit.
Det du går igenom måste vara det värsta en människa någon behöver gå igenom.
Att förlora sin kärlek. Jag beklagar verkligen sorgen.
Jag går och oroar mig dag ut och dag in för den dagen jag förlorar min älskade, och du har redan upplevt den... Stackare, håll ut!
Kram
Kommer att tänka på dig hela dagen i morgon.
Massor av kramar till dig
Tänker på dig i din stora sorg och önskar dig ett fint avsked av din älskade.
Jättefint har du fixat till disignen på sidan.
Många styrkekramar sänder jag till dig och era fina barn.
Jag vill bara ge dig en stor kram inför morgondagen. Vi är nog många som kommer att ha dig i våra tankar imorgon!!!!
oj skickar många styrke kramar till dej...
kan inte föreställa mej vad du genomgår just nu..
Jag gråter med dig idag. kramar om
Har varit inne och läst din blogg flera gånger men inte skrivit något ännu eftersom att ögonen varit fulla mer tårar, kan inte beskriva med ord hur j-vla tragiskt orättvist jag tycker världen är mot dig och din familj, man önskar (tyvärr) livet ur någon som endast gjort hemskheter här på jorden så som pedofiler, mördare och andra med dåligt register bakom sig.
Du ska veta att jag beundrar din styrka att orka skriva denna blogg, kanske även är som någon slags "terapi" för dig, hur som hellst jag är imponerad.
Förlorade min syster i cancer för 10 år sedan och vet vad du går igenom även om det såklart inte kan jämföras på samma sätt, men sorgen är ändå något vi båda jobbar med och jag gör fortfarande 10 år efter..
Mamma har försökt att göra det bästa för oss barn, även om det var tufft att som stora syster försöka ta hand om en mamma och 2 små syskon när man själv mådde skit dåligt så på något sätt klarade vi det hela.
Glöm inte bort dig själv mitt i det hela, så hoppas jag att dessa ord ger dig lite styrka inför begravningen! tänker på er!
Kramar i massor till dig och dina barn/Elin
Kram och vi tänker på Er idag.
Jag är lite nyfiken på hur du såhär i efterhand upplever hur det var att se din man en sista gång? Var barnen med? Jag gjorde detsamma med min pappa, när jag var 6 år. För mig gjorde det tomheten värre för det blev så påtagligt att det verkligen hände, men jag är ändå jätteglad att jag fick chansen till det. Jag hade förmodligen mått ännu sämre om jag aldrig hade fått se honom.
Förstår (till viss del i alla fall) hur det måste kännas både för dig och barnen. styrkekramar
